Extraordinära påståenden – liv i meteoriter?

(DN)

Astrobiologen Richard B. Hoover vid NASA har publicerat en artikel där han hävdar att han funnit tecken på mikrofossil liknande cyanobakterier i meteoritstenar.  Ett mycket kontroversiellt och kritiserat påstående, och han har valt att publicera i tidskriften Journal of Cosmology, en tidskrift som tidigare gjort sig känd för att publicera artiklar av ganska spekulativ natur som andra tidskrifter inte publicerar.  Hoover måste ändå ses som en respekterad astrobiolog inom fältet, med sökandet efter liv i meteoriter som specialintresse i många år, och redaktören, möjligen efter att ha insett vilket dåligt anseende JoC har inom forskarvärlden, har därför ändå lagt stor vikt vid artikeln, skickat ut ett pressmedelande, och inbjudit ett antal ledande forskare att kommentera artikeln.  Varför ska man då vara skeptisk?

Till att börja med så är implikationerna av en sådan upptäckt enorma.  Om det verkligen fanns cyanobakterier i meteoritstenarna när de föll på jorden, betyder det att cyanobakterier levt på en liten himlakropp som enligt kemiska indikationer verkar ligga ganska långt ut i solsystemet, i alla fall kommer den inte från jorden eller månen.  Men cyanobakterier kan inte dokumenteras på jorden mer än omkring 3 miljarder år tillbaka, och representerar ett senare utvecklingssteg i livets utveckling på jorden än de tidigaste livsformerna, som alltså inte då borde varit fotosyntetiserande som cyanobakterierna.  Detta är långt efter att så gott som alla himlakroppar i solsystemet var färdigbildade.  På något sätt skulle alltså liv från jorden tagit sig ut till en annan himlakropp, eller tvärtom, en idé som brukar kallas panspermia, att liv från en himlakropp sprids till en annan.

Men det är sannerligen inte lätt att leda detta i bevis.  Till att börja med måste man hitta en meteoritsten, klassificera den utifrån kemisk sammansättning, försöka hitta en struktur som påminner om fossiliserade bakterier, analysera utseendet och den kemiska sammansättningen av den och jämföra den med andra mikrofossiler och levande bakterier.  Problemet är att om vi har något som ser ut som en bakterie från jorden i en meteorit som nyligen fallit på jorden så är ju den enklaste förklaringen att den hamnat där efter att meteoriten föll på jorden, och att det alltså handlar om att provet kontaminerats med jordlevande bakterier på något sätt.  Alternativt kan det vara något som ser ut som en bakterie men inte är det.  Hoover hävdar att han uteslutit alla andra möjligheter än att det verkligen är en utomjordisk fossiliserad bakterie som liknar en cyanobakterie.  Än så länge har dock inte experter inom fältet bekräftat hans slutsatser, och med all sannolikhet kommer två läger att uppstå kring detta:

dels en skeptisk majoritet, som tycker att Hoover drar slutsatser han inte har täckning för, att metoderna han använt inte kan falsifiera slutsatserna, d.v.s. att slutsatserna är ovetenskapliga, och att han använder Journal of Cosmology och övriga media för att skapa uppmärksamhet kring rena spekulationer,

och dels en liten grupp panspermiaentusiaster som anser att bevisen är övertygande och att man motarbetas av etablissemanget inom NASA och de mer välrenommerade vetenskapliga tidskrifterna.

Själv lutar jag nog mer åt skeptikerna.  Läs Phil Plaits Bad Astronomy för en (sunt skeptisk) sammanfattning av läget.  Om ni vill läsa JoC så får ni snabba på – den kommer snart läggas ner, enligt en pressrelease återbloggad av David Dobbs, som på ett mycket underhållande sätt berättar historien om denna publikation.

Uppdatering:

Clas Svahn, UFO-granskare och skribent på DN bloggar om meteoritfynden och försvarar DN:s publicering av nyheten.

NASAs ledning själva distanserar sig från Hoover och förklarar att artikeln ursprungligen skickades in till astrobiologitidskriften International Journal of Astrobiology redan 2007, men aldrig accepterades för publicering av expertgranskarna.  (Möjligen kan Hoover ha sett JoC som sin sista chans att få artikeln publicerad?)

Astrosmurfen och astronomerna i Populär Astronomis kommentarsfält är också minst sagt skeptiska.

Varför jorden och inte Mars eller Venus?

Jag fick en fråga till den gamla bloggen:

Hej hopp! Vi håller på med ett skolarbete i skolan om evolution. En av frågorna är vad som gjorde jorden så lämplig för livet att utvecklas -Vad för ”egenskaper” som var/är speciella för jorden som inga andra planeter i solsystemet har…
Fanny

En av astronomins och astrobiologins grundläggande frågor handlar just om hur speciell jorden är egentligen.  Vi vet ju att den inte är särskilt lik de andra planeterna i solsystemet idag, men hur svårt skulle det vara för en planet som liknar jorden att uppstå i ett annat solsystem?  Det vet man inte säkert, men sökandet efter små, steniga planeter i vår galax som pågår just nu kan hjälpa oss att förstå hur lätt det är för en planet som jorden att bildas.

De egenskaper som är speciella för jorden är många.  Jag är själv astronom och därför är jag inte expert på sådant som forskare från andra områden, till exempel geologer och biologer tycker är viktigt; men om man tänker på jorden som planet i solsystemet så är det några saker som är väldigt viktiga.

Det absolut viktigaste när man jämför med de andra planeterna i solsystemet är avståndet från solen.  Jorden ligger på ett sådant avstånd från solen att vi får en ganska trevlig medeltemperatur på jordytan, som en vacker vårdag i Sverige kanske.  Det är viktigt, därför att medeltemperaturen styr vilka ämnen som finns i flytande, fast eller gasform, och jordens temperatur gör att vi får flytande vatten på ytan.  Flytande vatten råkar vara väldigt bra för liv, bland annat för att det finns ganska mycket av det, det blandar sig inte med organiska föreningar, det får lägre densitet när det fryser (så att det kan finnas sjöar under isen även när det är fruset ovanpå), och det är en viktig beståndsdel i biologiska celler.

Att vi har vatten och regn, som binder koldioxid i berget, gör också att växthuseffekten ligger på en lagom nivå om man tänker på lång sikt, flera miljoner år.  En planet med för mycket växthuseffekt blir till slut som Venus ungefär, flera hundra grader C med en tjock atmosfär, medan en planet med för lite växthuseffekt kanske blir för kall.

Att jorden är geologiskt aktiv, smält inuti och med en yta som förändras genom vulkanutbrott och liknande betyder också att rörelsen av smält magma i jordens inre kan medverka till att skapa jordens magnetfält.  Detta är ganska komplicerat, men i alla fall så kan inte kroppar som är geologiskt inaktiva, som månen till exempel, ha ett starkt magnetfält.  Och utan ett magnetfält finns det inget som skyddar atmosfären från solvinden, och i så fall skulle vår atmosfär förändras och förstöras mycket fortare.  Att jorden har ett magnetfält är alltså viktigt för att vi ska kunna ha en atmosfär och vatten på ytan.

Att jorden har en stor måne gör att den är bättre på att rotera stabilt runt sin egen axel, så att årstiderna inte ändras så mycket.  Utan månens stabiliserande verkan skulle jordaxeln vridas fram och tillbaka mer.  Om jorden inte skulle ha haft en måne skulle vi kanske ha haft ett så extremt klimat i perioder att livet inte skulle ha tillräckligt med tid på sig att utvecklas ordentligt innan det dog ut igen.

Det är också viktigt att jorden är tillräckligt stor. Mars har bara en tiondel av jordens massa och man tror att det är en viktig anledning till att Mars är så torr idag.  Den var för liten för att kunna hålla kvar lätta grundämnen som väte med sin gravitation, och om väte läcker ut ur atmosfären så försvinner också vattnet, därför att vätet kommer från vattenmolekyler innan det hamnar fritt i atmosfären, och vätet kan bara bilda vatten igen om det inte försvinner ur atmosfären först.  Venus är nästan lika stor som jorden, men Venus ligger så nära solen att den blir alldeles för varm.

Jorden är geologiskt aktiv och har något som kallas för plattektonik.  Det betyder att kontinenterna rör på sig och glider omkring ovanpå havsplattorna och manteln, så att havsbottnen och delar av kontinenterna långsamt trycks ner i jordens inre igen.  Det är viktigt för vissa kemiska cykler på jorden, till exempel kolet i atmosfären, och kan även vara viktigt för tillgången på näringsämnen för enkla livsformer.

Detta är några saker jag kan komma på bara på rak arm, men jag rekommenderar att ni försöker hitta mer från andra forskare. Det finns mycket mer skrivet på engelska än på svenska kring aktuell forskning i det här ämnet, så ett tips på en bra fråga att googla kan vara ”what makes Earth habitable?”, alltså ungefär ”vad är det som gör jorden beboelig?”. Som alltid när man gör skolarbeten så är det viktigt att ange källor – var därför noga med att berätta vilka personer som har skrivit arbeten som ni använder, och hur man kan hitta det om man vill kolla det själv. Värdera också era källor – ett arbete från en yrkesforskare som är publicerat av en seriös vetenskaplig tidskrift är nästan alltid mycket pålitligare än en artikel i kvällstidningarna eller en privat hemsida på nätet, till exempel.