och annorstädes

Liv på andra planeter, och livet i Berlin.

Posts Tagged ‘Fotboll

Berlins omgivningar, bortom turiststråken

leave a comment »

En fråga som många svenskar på väg till Berlin ställer sig är: vad ska man se?  Berlin är ju en så stor stad, med så mycket historia, kulturevenemang, uteliv och sevärdheter.  Mitt standardsvar brukar vara att de stora turistmålen och de trendigare kvarteren i Berlin står i guideböckerna, men har man några dagar på sig kan man gott se sig omkring utanför centrala Berlin och göra en utflykt eller två.

Den tyske författaren Theodor Fontane (1819-1898), som är relativt okänd i Sverige, ses i Tyskland som en av de stora realistiska 1800-talsförfattarna, jämförbar med Balzac eller Dickens, och är obligatorisk läsning i skolorna.  Fontane gick till den tyska litteraturhistorien för sina starka kvinnoporträtt och sin liberala analys av det sena 1800-talets preussiska klassamhälle.  Lokalt i Berlin och Brandenburg är han kanske mest känd som hembygdsskildrare.  I sina ”Wanderungen durch Mark Brandenburg”, utgivna i fem volymer, skildrade han sin hembygd Brandenburg.

Detta var ett nytt grepp, för Brandenburg och Berlin sågs länge i Tyskland som något av en öde glesbygd, utan någon särskild glans eller attraktionskraft, och Brandenburgs platta landskap saknar helt de vidsträckta vyer som södra Tyskland och Rhendalen är så rika på.   För oss är det kanske svårt att föreställa sig, men Berlin var i början av 1800-talet en relativt obetydlig europeisk huvudstad som genom Tysklands enande och industrialiseringen snabbt växte.  Man hade ett slags lillebrorskomplex gentemot Wien, den centraleuropeiska och tyskspråkiga kulturens huvudstad under lång tid, något som kejsar Wilhelm II själv gav uttryck för.  I det sammanhanget var Fontane en trendbrytare – han var kanske den förste att beskriva Berlins närområde som en plats särskilt värd att besöka.

Genom Berlins historia av delning och muren för Berlin för många än idag ett liv skilt från sina omgivningar.  Jag rekommenderar dock ingen att använda reseberättelser från 1800-talet som guideböcker.  Därför vill jag istället själv lyfta fram några saker i och omkring Berlin som du kanske annars skulle ha missat.

Gedenkstätte Deutscher Widerstand (”Minnesplatsen över tyska motståndsrörelsen”) ligger på Stauffenbergstraße i närheten av Potsdamer Platz och ligger alltså snarare mitt i Berlin än i dess utkant.  Ändå är den lite av en avsides sevärdhet eftersom den ligger lite undanskymd jämfört med den stora turistmagneten Potsdamer Platz.  Kvarteret kallas Bendlerblock och är känt som den plats där greve von Stauffenberg och de andra motståndsmännen efter attentatet mot Hitler 20 juli 1944 ledde en (misslyckad) militärkupp mot nazistregimen.  Museet behandlar historien kring attentatet mot Hitler utförligt men även andra motståndsrörelser under kriget, som ”Rote Kapelle”, syskonen Scholl och paret Hampel, förlagan till huvudpersonerna i Hans Falladas roman  En mot alla (Jeder stirbt für sich allein).  Det är gratis att gå in.  Utställningen är på tyska och ganska stor, men det finns även engelska audioguider att låna.

Jag nämnde i ett tidigt inlägg i denna blogg att vi bor nära den plats där Ulrike Meinhof, medlem i Rote Armee-Fraktion ligger begravd.  Denna begravningsplats är inte särskilt utmärkt och jag hittade den mest genom en tillfällighet och ett omnämnande i Carl-Johan Vallgrens intressanta Berlinguide.  Som turistmål för den allmänintresserade vet jag inte om det är så mycket att se, för begravningsplatsen har inte mycket att berätta om personen i sig, men för den som läst eller sett hennes tragiska historia och vill följa den till slutet kan man hitta graven i södra änden av Dreifaltigkeitskirchhof III på Eisenacher Straße i Mariendorf, tunnelbana U6 till Westphalweg.

För den som vill se lite fler berömda sista viloplatser närmare centrum finns exempelvis Doroteenstädtische Friedhof på Chauseestraße i Mitte, där dramatikern Bertolt Brecht, förbundspresidenten Johannes Rau och filosofen Hegel ligger begravda.  Matematikern Jacobi och kompositören Mendelssohn-Bartholdy ligger begravda på Dreifaltigkeitskirchhof I vid Mehringdamm.  För alla kyrkogårdsbesök gäller i allmänhet att kyrkogårdarna i Berlin endast är öppna för besök under dygnets ljusa timmar, och att man naturligtvis bör visa respekt gentemot de döda och framförallt mot deras besökande anhöriga.

Potsdam känner man som nykomling i Berlin kanske mest till genom namnet Potsdamer Platz, en viktig plats för Berlins moderna shopping-, restaurang- och kulturliv.  Men namnet kommer av att det är här landsvägen från Berlins gamla centrum mot den gamla kungliga residensstaden Potsdam börjar.  Potsdam är en medelstor stad, med omkring 150 000 invånare, och den viktigaste staden i delstaten Brandenburg, som helt omger Berlin.  Floden Havel och flera sjöar gör att man med fördel kan ta turistbåt eller sjötaxi för att ta sig runt kring stadens parker.

Potsdam är alltså en stad med kungliga traditioner.  Tysklands kejsare och deras föregångare, de preussiska kungarna, bodde gärna i Potsdam strax utanför huvudstaden, och här lät de bygga ett stort antal olika palats och trädgårdar under seklens gång.  Ett slags Tysklands Versailles alltså, och många av slotten är byggda för att imponera.  De största slotten och populäraste turistattraktionerna är Schloss Sanssouci och Neues Palais, med praktfulla inredningar och skådeplats för många viktiga händelser i den tyska historien.

Centrala Potsdam har många välbevarade 1700-talshus och pittoreska gator med små butiker och caféer.  På helgerna kan man gå på torgmarknad eller gå i antikaffärer.  Ett shoppingtips i Tyskland är förstås att de flesta vanliga affärer är stängda på söndagar, enligt lag, så söndagar ägnar man hellre åt sightseeing och museer.

Om man däremot är intresserad av att gå och bada kan man med fördel ta sig till Babelsbergparken, en annan av de kungliga parkerna, som förutom ett slott även innehåller ett utkikstorn, restauranger och en på sommaren populär badplats.  I närheten finns stadsdelen Klein Glienicke, en villaförort till Potsdam som tillföll DDR och blev omringad på tre sidor av Berlinmuren.  Här finns utställningar om livet som det tedde sig för Glienickebor på båda sidor om muren under delningen.  Vid floden finns även den berömda före detta gränsövergången Glienicker Brücke, där utbyten av tillfångatagna spioner skedde under det kalla kriget.

Slottet Cecilienhof i Potsdam är mest känt som slottet där Stalin, Churchill och Truman delade upp Tyskland och Europa mellan sig under Potsdamkonferensen 1945, och var även platsen för besluten som föregick bombningarna av Hiroshima och Nagasaki.  Här finns idag ett museum, ett lyxhotell och ett bryggeri med servering.

Potsdam är sedan länge ett viktigt centrum för den europeiska filmindustrin och många internationella storframgångar är helt eller delvis inspelade i studiorna i Babelsberg.  För den filmintresserade finns både ett filmmuseum i Potsdams centrum och en temanöjespark vid filmstudiorna.

Oranienburg är en stad med ungefär 40 000 invånare som ligger norr om Berlin, vid ändhållplatsen för pendeltågen.  Oranienburg är ökänt för de två koncentrationsläger (Oranienburg och Sachsenhausen) som låg här under nazisttiden.  Idag kan man ana att staden till det yttersta anstränger sig för att kunna visa upp en mer positiv sida för turister, och man har satsat mycket på att snygga upp stadens centrum och slottet med den närbelägna parken.  Slottets guide var för övrigt mycket bra när jag var där, dock är det betydligt sämre med information på engelska så goda kunskaper i tyska är nödvändiga.

Koncentrationslägret Sachsenhausen är idag ett stort museum och har en mycket utförlig utställning om lägret, fångarna och om hur lägret präglade staden under kriget.  En mycket stark upplevelse, naturligtvis, och museet är mycket genomarbetat och bra skyltat på både engelska och tyska.  Mitt tips är att ta sig dit mitt på dagen när det är bra väder eftersom många av utställningarna är utomhus och bara kan ses i dagsljus.   Bussarna till och från stationen går inte så ofta men man kan gå från stationen i Oranienburg och följa skyltarna.

Köpenick är en gammal medeltida småstad utanför Berlin som vuxit ihop med staden och numera är en förort.  Här finns förstås ett gammalt kungligt slott (där Gustav II Adolf bott) och en vacker småstadsmiljö intill floden Spree, som dominerar stadsbilden med mycket småbåtar och gamla fiskarhus.  Köpenick är känt för uttrycket köpenickiad, som syftar på begreppet att utge sig för att vara en militär officer och ge order enbart i bedrägerisyfte – detta efter en historia med en skojare som i början av 1900-talet klädde ut sig till preussisk kapten och fick borgmästaren i Köpenick arresterad samt stadskassan konfiskerad!  Detta är en komisk och populär historia bland antimilitarister i Tyskland fortfarande, och har givit upphov till många pjäser och filmer.  Slutligen har Berlins näst bästa fotbollslag (efter Hertha BSC) sin hemmaarena här, FC Union, känt som det ”alternativa” fotbollslaget i DDR.

I Berlins innerstad försvinner spåren av Berlinmuren i rask takt, men utanför staden, omkring de tidigare förorterna till Västberlin, finns fortfarande landskapet med det övergivna ingenmanslandet vid muren kvar, även om muren själv och de flesta anläggningarna rivits.  Om man har tillgång till cykel kan man cykla på  Berliner Mauerweg runt hela tidigare Västberlin, genom det gränsområde där muren tidigare gick.  Cyklar man hela sträckan runt är det 160 km, så om man inte vill göra det, eller om man hellre går, kan man ta pendeltåget, med eller utan cykel, till stadsgränsen och nöja sig med en delsträcka.

Om man vill ta sig ut från Berlin med kollektivtrafiken till något av de nämnda ställena utanför stan kan det vara bra att känna till att man behöver veta vilken zon (A, B, eller C) som målet ligger i för att man ska köpa rätt biljett.  Har du ett kort som bara gäller inne i Berlin kan du behöva en tilläggsbiljett utanför stadsgränsen.  Tidtabeller finns på bvg.de.  I allmänhet tar det omkring 40-50 minuter att åka från Berlins centrum ut till de intilliggande städerna Oranienburg och Potsdam med kollektivtrafiken.

 

Annonser

Written by ochannorstades

24 november, 2011 at 11:03

Tyskland, fotboll, tropiska frukter och tropikvärme

leave a comment »

Det är dagen efter att det tyska VM-äventyret avslutats med en 3-2-seger mot Uruguay och en hedrande tredjeplats.  I Tyskland gratulerar tidningarna förbundslandslaget till ”Die Goldene Ananas”, den gyllene ananasen, som begrepp för ett ”pris utan pokal” som inte spelar någon roll för utgången av huvudtävlingen och som tilldelas någon som inte längre tävlar om segern.  Tredjeplatsen i en fotbollsturnering är ett typiskt exempel. Även om slutomdömena om Jogi Löws Bundesmannschaft, med Thomas Müller som skyttekung och tidningarnas och nationens nya favorit, överlag är positiva, går det inte att ta miste på besvikelsen i luften – Tysklands självförtroende efter de inledande segrarna var stort och pokalen inom räckhåll.

Gatubild efter Tysklands seger över Argentina.

Till skillnad från den totala euforin som präglade landet efter utklassningen av Argentina i VM-kvartsfinalen, här i Berlin med spontana gatufester och firande som pågick hela kvällen, var firandet efter tredjeprismatchen ganska återhållsamt.  Efter förlusten i semifinalen mot Spanien valde man att ställa in lagets planerade hyllningsresa till Berlin. Någon enstaka glatt tutande bil körde förbi på gatan på väg hem från avslutningsfesten i Tiergarten.

Tiergarten, Vuvuzelas verboten

Vuvuzelor är inte tillåtna på festområdet i Tiergarten.

Fotbolls-VM har annars haft karaktären av stor folkfest här, och allting har handlat om VM.  I Tiergarten har hundratusentals människor sett fotbollen tillsammans och liknande arrangemang har hållits i alla större städer i hela Tyskland.  Arbetsplatserna skickar ut direktiv för hur man ska söka VM-ledigt under ordinarie arbetstid på ett korrekt sätt.  Alla varor och tjänster, oavsett om det är TV-apparater, frisörklippning, restaurangbesök eller livsmedel det handlar om, har sålts med VM-erbjudanden.  Varenda kiosk har sålt vuvuzelor, flaggor att montera på bilen och sminklådor med gult, rött och svart, flaggans färger.  Tyska laget har annars svart och vitt som sina huvudsakliga matchfärger, beroende på att dessa är fotbollsförbundets traditionella färger, med samma färger som Tysklands flagga under kejsardömet.

Nationalism är som alltid ett minerat ämne i Tyskland.  De flesta svenskar är väl bekanta med debatten kring flaggans användande som symbol och kopplingarna till negativa fenomen såsom främlingsfientlighet, chauvinism och högerextremism, och denna debatt är ännu mer livaktig i Tyskland, där alla sådana symboler från den nationalsocialistiska eran är helt förbjudna i grundlagen.  Det finns en tendens att hellre lyfta fram lokalpatriotismen, kvarteret, hembygden och delstaten, snarare än att ställa sig och hylla den tyska nationen, som också bara är lite över ett sekel gammal.  Därmed inte sagt att man inte är stolt över att vara tysk, det är bara det att det tar sig andra uttryck än nationalsångssjungande.  När människor från andra delar av EU skämtar om tyskarna som ett ganska fyrkantigt, humorlöst men öldrickande folk, är det ganska typiskt att man i den tyska offentligheten upphöjer effektiviteten, den strikta jobbkulturen men den betydligt hjärtligare stämningen och manliga gemenskapen kring after-work-ölen till nationella dygder.  Så också när det gäller fotbollslaget, och det är inte förvånande att media i så hög utsträckning poängterade den effektiva laginsatsen och det effektiva ledarskapet efter promenadsegern över Diego Maradonas argentinska landslag.  Samt skrev om hur spelarna firade med en öl eller två efter matchen (men inte champagne).

Störst fasadflagga vinner.

I samband med förra VM 2006, som anordnades i Tyskland, nådde flaggviftandet en för Tyskland ganska otypisk nivå, och det är som att alla hämningar för nationalistisk yra släpper just i samband med fotbollen.  På varenda husfasad ser man flaggor hänga och alla bilar har två små tyska flaggor monterade på bakrutorna.  Att flagga är annars ovanligt, och ses som lite suspekt och smaklöst till vardags, något som din extremt kortsnaggade granne eller koloniföreningens lokalpatriot kanske skulle göra men knappast den självutnämnda så kallade bildade medelklassen.  Redan efter semifinalförlusten avtog antalet flaggor på fasaderna märkbart, och det är inte utan att man undrar hur lång tid efter VM som det skulle kunna anses socialt accepterat att flagga utan att dra på sig konstiga blickar från grannarna.  Tidningarna skrev i början av VM om hur vänsterextrema ska ha trakasserat och hånat flaggviftande fotbollsfans i en invandrartät förort, och fotbollen blir som så ofta en symbol för politik.  Varför skulle annars  förbundskansler Merkel mitt under pågående regeringskris och intensiva sparförhandlingar flyga trettio timmar tur och retur till Sydafrika för att ses heja på fotbollslandslaget under en match?

Detta med fotboll och politik har äldre rötter än VM 2006. Redan Helmut Kohl gjorde en berömd intervju i VM-studion i samband med västtyska VM-segern 1990, som tydligen ska ha andats mer påtvingad folklighet än något äkta fotbollsintresse.  Sedan dess förväntas kanslern följa det tyska lagets förehavanden med stort intresse, spelat eller äkta.

Annars är ämnet för dagen vädret – idag är det värmerekord i Berlin, 38 grader i skuggan och varmaste dagen på över 50 år.

Apelsinträd i Charlottenburgs slottspark.

Written by ochannorstades

11 juli, 2010 at 06:29

%d bloggare gillar detta: