och annorstädes

Liv på andra planeter, och livet i Berlin.

Posts Tagged ‘Berliner Mauerweg

I denna ljuva sommartids fotspår – och Draculas

leave a comment »

Berlin på cykel

Berlin är en utmärkt stad för den som vill cykelturista.  Terrängen är platt, det finns många cykelvägar och gott om cykelbutiker och cykeluthyrningsställen.  Det finns också en stor mängd olika cykelturistkartor att köpa, samt många turistguider för cykelturister, särskilt om man läser tyska.  På nätsajten opencyclemap.org kan man hitta bra cykelkartor över cykelvägar och cykelleder i Berlin och Tyskland, alldeles gratis.  Kartan finns också som mobilapp.

De flesta cykelturister brukar inte i första hand bege sig söderut utanför Berlins stadsgräns.  Här finns väldigt lite kända turistmål, och jordbruksmark och villaförorter dominerar.  Eftersom vi bor i södra delen av Berlin gör jag ändå gärna cykelutflykter åt det hållet, för att så fort som möjligt komma ut från staden.  Oavsett hur trevliga Berlins parker kan vara på sommaren är bebyggelsen ändå jämfört med Stockholm väldigt tät, och från våra hemkvarter är det åtminstone en halvmil till närmaste naturområde som inte är bebyggt.

Mauerweg

Cykelleden Berliner Mauerweg vid den gamla gränsen mellan Västberlin och Östtyskland.

I utkanten av Berlin löper den 16 mil långa Berliner Mauerweg, en cykelled som är mycket populär bland Berlins cyklister.  Den löper hela vägen runt f.d. Västberlin och består av den gamla patrullvägen genom ingenmanslandet framför Berlinmuren.  Vägen gjordes om till cykelväg när resten av muranläggningarna revs.  Då och då på vägen stöter man på minnesmärken över människor som dött i samband med flyktförsök.

Söderut från Berlin

Söder om Berlin är den gamla gränsen mellan Västberlin och Östtyskland fortfarande lätt att se, trots att muren är borta.  På Västberlinsidan ligger tätbebyggda förorter där man utnyttjat nästan varenda kvadratmeter tillgänglig mark, på östsidan vidsträckta fält, små byar och enstaka nybyggen.

Den som flyger lågprisflyg till Berlin passerar över dessa trakter vid inflygningen.  Flygplatsen Schönefeld är ständigt närvarande för de boende, och rätt vad det är flyger ett Norwegian-plan över huvudet när man cyklar söderut.  Den viktigaste lokalpolitiska frågan i området är utbyggnaden av Schönefeld till Berlins nya storflygplats, som möter kompakt motstånd från de boende här, som oroas över ökat buller.  Förseningen av den nya flygplatsen BER, som egentligen redan borde stå färdig, och de åtföljande politiska skandalerna, möts överallt här med skadeglädje och en känsla av medvind.

Med lite medvind får man upp bra fart över fälten när man passerat flygplatsen.  Cykelbanorna är ofta nybyggda och släta, medan småvägarna kan ha varierande kvalitet på underlaget.  Vägen löper genom glest trafikerade långa alléer och över öppna fält.

I denna ljuva sommartid

Cykelvägen är den gamla landsvägen mellan Berlin och småstaden Mittenwalde.  Namnet till trots, Mittenwalde betyder ordagrant ”Mellanskog”, dominerar jordbruksmark och små byar Mittenwaldes omgivningar.

Så småningom kommer man lite längre från flygplatsinflygningen och motorvägarna. Det blir tidvis till och med så tyst och vindstilla att det enda man hör är cykelns surrande och fågelkvitter.  Ett rådjur kikar upp ur ett fält, där det obekymrat gått och betat, och stirrar avvaktande.

Fält_Mittenwalde

Detta är den trakt psalmdiktaren Paul Gerhardt levde och verkade i, när han skrev sitt i Sverige mest kända verk, den tyska originaltexten till sommar- och skolavslutningspsalmen I denna ljuva sommartid, ”Geh aus, mein Herz, und suche Freud”, 1653. I Sverige sjungs den oftast till nyare melodier, men texten är en mycket nära översättning av Gerhardts originaltext.

I denna ljuva sommartid
Gå ut, min själ, och gläd dig vid
Den store Gudens gåvor.
Se, hur i prydning jorden står,
Se, hur för dig och mig hon får
Så underbara håvor.

Av rika löv är grenen full,
Och jorden täckt sin svarta mull
Med sköna gröna kläder.
De fagra blommors myckenhet
Med större prakt och härlighet
Än Salomos dig gläder.

Det är mest de första verserna som sjungs nuförtiden. De påföljande versernas lovsång till, och längtan till paradiset och livet efter detta, klingar mer främmande för sekulära moderna öron.

Fortfarande kan man, efter att ha passerat vindkraftverk, trafikleder och en flygplats, ana vilka vyer och upplevelser som måste ha inspirerat Gerhardt.  Delar av trakten häromkring måste vara mer eller mindre oförändrad sedan hans dagar, och det är lätt att glömma att man är nära en miljonstad.

Väl framme i Mittenwalde rullar man in genom en medeltida stadsport och hittar en sömnig småstad, med kullerstensgator och prydligt renoverade 1800-talshus.  Kyrkan verkar närmast överdimensionerad med ett ståtligt torn som syns långt utanför staden, och låter ana att detta en gång varit en viktig stad i området.

Artonhundratalsförfattaren och Brandenburgskildraren Theodor Fontane, som är obligatorisk läsning för skolbarn i dessa trakter, skrev på 1880-talet om Mittenwalde:

… på tillbakavägen var vi angelägna att inte passera Mittenwalde utan ett besök.

Över huvud taget kan man fråga sig: vem reser till Mittenwalde?  Ingen.  Och trots detta är det en sevärd plats, som inbjuder till ett besök.  Inte för sin skönhet, nej; vacker eller inte, är den sevärd för att den är gammal nog att ha en rik historia.

Mittenwalde_Yorckstrasse

Småstaden Mittenwalde, vy mot den medeltida stadsporten.

Efter en lunch på en folktom pizzeria med utsikt över huvudgatan, där några parkarbetare planterar träd i maklig takt, blir det sightseeing.  Paul Gerhardt-statyn vid kyrkan visar med all tydlighet att man är stolt över ortens store diktare.  Inne på det lilla, men välskötta och prisvärda stadsmuseet, får man lära sig mer om stadens historia.

Diktaren Paul Gerhardt

Paul Gerhardt kom till staden från Berlin 1651, efter att ha blivit rekommenderad till den lediga platsen som prost i Mittenwalde och att framgångsrikt ha provpredikat.  Han var då 44 år gammal och ogift.  Hela hans vuxna liv hade det trettioåriga kriget pågått; hans föräldrar dog under de första krigsåren när han var i de tidiga tonåren, hans födelsestad Gräfenhainchen hade bränts ned av den svenska armén, hans universitetsstad Wittenberg hade härjats av pesten.  När han kom till Berlin för sin första tjänst åtta år tidigare, 1643, hade stadens befolkning då reducerats till mindre än hälften av befolkningen före kriget.  Också Mittenwalde var svårt härjat av kriget.  En av Gerhardts föregångare som präst i orten hade torterats och avrättats av plundrande svenska soldater.

Trettioåriga kriget 1618-1648 var en enorm katastrof för Tyskland, i relativa dödstal räknat till och med blodigare än andra världskriget, en apokalyps i dåtidens människors ögon.  Men nu var det sedan några år fred, och Gerhardts främsta uppgift blev att organisera själavården och det kyrkliga livet i bygden, och få livets gång att återgå till det normala.

Gerhardt hade redan skrivit många psalmtexter i samarbete med kantorn och kompositören Crüger under sin tid i Berlin, och det fortsatte han med i Mittenwalde.  1653 trycktes originalversionen av I denna ljuva sommartid första gången i Berlin, i den femte upplagan av Crügers sångbok, tillsammans med många andra av Gerhardts kända texter.

Själv vill jag gärna tänka att inspirationen till I denna ljuva sommartid tillkommit under någon av Gerhardts många resor mellan Berlin och Mittenwalde, över de vidsträckta fälten och blommande hagarna.

Gerhardt gifte sig 1655 med den femton år yngre Anna Maria.  Parets första dotter föddes 1657 men dog endast ett halvår gammal.  Händelsen verkar ha satt djupa spår hos Gerhardt; trots att han under många år själv fört kyrkböcker över alla födslar och döda i församlingen, och trots att dottern ligger begravd i kyrkan, är det inte hans handstil som fört in hennes dödsanteckning i kyrkboken.  Hans diktning under denna tid färgas också av sorg och en förtröstan i livet efter detta.  Av familjen Gerhardts sammanlagt fem födda barn överlevde endast en son till vuxen ålder.

Snart efter dotterns död lämnade Gerhardt åter Mittenwalde för gott, för en tjänst i Berlin, där han som lutheran kom i konflikt med den kalvinistiskt sinnade kurfursten. Så småningom tvingades han lämna kurfurstendömet Brandenburg.

Förutom statyn över Gerhardt vid kyrkan, högtidlighåller den lokala församlingen hans minne genom att alltid sjunga minst en psalm av honom vid gudstjänsten.  Det är inte svårt att hitta någon passande, oavsett vilket sammanhang det handlar om, eftersom Gerhardt skrivit många av de psalmer som används flitigt inom den lutherska kyrkan.  I denna ljuva sommartid sjungs här naturligtvis med alla verserna.

Efter historielektionen på museet forsätter cykelturen vidare förbi den nedlagda järnvägsstationen, där man idag har dressinuthyrning och övernattning för turister, och vidare österut.

Den siste Dracula

I Schenkendorf öster om Mittenwalde ligger Schenkendorfs 1800-talsslott, där delar av den dansk-tyska TV-serien Örnen spelats in.  Mer känd för lokalborna är slottets anknytning till ett färgstarkt original, Ottomar Rodolphe Vlad Dracula Prinz Kretzulesco, eller Ottomar Bergig som han egentligen hette.  Han var en antikvitetshandlare från Berlin som lärde känna den 96-åriga arvingen till den rumänska adelssläkten Dracul, ökänd genom den blodtörstige greve Dracula på 1400-talet, och övertalade henne att adoptera honom.

Efter Tysklands återförening utnyttjade han sitt adoptivnamn för att marknadsföra sitt nyinköpta slott utanför Berlin, där han arrangerade konserter, tornerspel och – blodgivarfester för välgörenhet.  Han gav sig också in i lokalpolitiken.

Tyvärr lever han sedan några år inte längre, Dracula eller ej. Idag är det hans 40 år yngre änka och hans unge son Otti junior som för namnet Dracula vidare utanför Berlin, dock utan slottet.  En skröna ur verkliga livet som visar på tids- och entreprenörsandan i den ”vilda östern” åren efter DDR:s sammanbrott.

Tillbaka till Berlin

Framme på cykelresans slutmål, staden och järnvägsstationen Königs Wusterhausen, kan man antingen fika på kafeet vid det kungliga slottet eller följa floden Dahme tillbaka mot Berlin.   För den som fått nog av cyklande går det bra att ta med cykeln på pendeltåget tillbaka till Berlin.

Annonser

Written by ochannorstades

6 juni, 2013 at 09:12

Berlins omgivningar, bortom turiststråken

leave a comment »

En fråga som många svenskar på väg till Berlin ställer sig är: vad ska man se?  Berlin är ju en så stor stad, med så mycket historia, kulturevenemang, uteliv och sevärdheter.  Mitt standardsvar brukar vara att de stora turistmålen och de trendigare kvarteren i Berlin står i guideböckerna, men har man några dagar på sig kan man gott se sig omkring utanför centrala Berlin och göra en utflykt eller två.

Den tyske författaren Theodor Fontane (1819-1898), som är relativt okänd i Sverige, ses i Tyskland som en av de stora realistiska 1800-talsförfattarna, jämförbar med Balzac eller Dickens, och är obligatorisk läsning i skolorna.  Fontane gick till den tyska litteraturhistorien för sina starka kvinnoporträtt och sin liberala analys av det sena 1800-talets preussiska klassamhälle.  Lokalt i Berlin och Brandenburg är han kanske mest känd som hembygdsskildrare.  I sina ”Wanderungen durch Mark Brandenburg”, utgivna i fem volymer, skildrade han sin hembygd Brandenburg.

Detta var ett nytt grepp, för Brandenburg och Berlin sågs länge i Tyskland som något av en öde glesbygd, utan någon särskild glans eller attraktionskraft, och Brandenburgs platta landskap saknar helt de vidsträckta vyer som södra Tyskland och Rhendalen är så rika på.   För oss är det kanske svårt att föreställa sig, men Berlin var i början av 1800-talet en relativt obetydlig europeisk huvudstad som genom Tysklands enande och industrialiseringen snabbt växte.  Man hade ett slags lillebrorskomplex gentemot Wien, den centraleuropeiska och tyskspråkiga kulturens huvudstad under lång tid, något som kejsar Wilhelm II själv gav uttryck för.  I det sammanhanget var Fontane en trendbrytare – han var kanske den förste att beskriva Berlins närområde som en plats särskilt värd att besöka.

Genom Berlins historia av delning och muren för Berlin för många än idag ett liv skilt från sina omgivningar.  Jag rekommenderar dock ingen att använda reseberättelser från 1800-talet som guideböcker.  Därför vill jag istället själv lyfta fram några saker i och omkring Berlin som du kanske annars skulle ha missat.

Gedenkstätte Deutscher Widerstand (”Minnesplatsen över tyska motståndsrörelsen”) ligger på Stauffenbergstraße i närheten av Potsdamer Platz och ligger alltså snarare mitt i Berlin än i dess utkant.  Ändå är den lite av en avsides sevärdhet eftersom den ligger lite undanskymd jämfört med den stora turistmagneten Potsdamer Platz.  Kvarteret kallas Bendlerblock och är känt som den plats där greve von Stauffenberg och de andra motståndsmännen efter attentatet mot Hitler 20 juli 1944 ledde en (misslyckad) militärkupp mot nazistregimen.  Museet behandlar historien kring attentatet mot Hitler utförligt men även andra motståndsrörelser under kriget, som ”Rote Kapelle”, syskonen Scholl och paret Hampel, förlagan till huvudpersonerna i Hans Falladas roman  En mot alla (Jeder stirbt für sich allein).  Det är gratis att gå in.  Utställningen är på tyska och ganska stor, men det finns även engelska audioguider att låna.

Jag nämnde i ett tidigt inlägg i denna blogg att vi bor nära den plats där Ulrike Meinhof, medlem i Rote Armee-Fraktion ligger begravd.  Denna begravningsplats är inte särskilt utmärkt och jag hittade den mest genom en tillfällighet och ett omnämnande i Carl-Johan Vallgrens intressanta Berlinguide.  Som turistmål för den allmänintresserade vet jag inte om det är så mycket att se, för begravningsplatsen har inte mycket att berätta om personen i sig, men för den som läst eller sett hennes tragiska historia och vill följa den till slutet kan man hitta graven i södra änden av Dreifaltigkeitskirchhof III på Eisenacher Straße i Mariendorf, tunnelbana U6 till Westphalweg.

För den som vill se lite fler berömda sista viloplatser närmare centrum finns exempelvis Doroteenstädtische Friedhof på Chauseestraße i Mitte, där dramatikern Bertolt Brecht, förbundspresidenten Johannes Rau och filosofen Hegel ligger begravda.  Matematikern Jacobi och kompositören Mendelssohn-Bartholdy ligger begravda på Dreifaltigkeitskirchhof I vid Mehringdamm.  För alla kyrkogårdsbesök gäller i allmänhet att kyrkogårdarna i Berlin endast är öppna för besök under dygnets ljusa timmar, och att man naturligtvis bör visa respekt gentemot de döda och framförallt mot deras besökande anhöriga.

Potsdam känner man som nykomling i Berlin kanske mest till genom namnet Potsdamer Platz, en viktig plats för Berlins moderna shopping-, restaurang- och kulturliv.  Men namnet kommer av att det är här landsvägen från Berlins gamla centrum mot den gamla kungliga residensstaden Potsdam börjar.  Potsdam är en medelstor stad, med omkring 150 000 invånare, och den viktigaste staden i delstaten Brandenburg, som helt omger Berlin.  Floden Havel och flera sjöar gör att man med fördel kan ta turistbåt eller sjötaxi för att ta sig runt kring stadens parker.

Potsdam är alltså en stad med kungliga traditioner.  Tysklands kejsare och deras föregångare, de preussiska kungarna, bodde gärna i Potsdam strax utanför huvudstaden, och här lät de bygga ett stort antal olika palats och trädgårdar under seklens gång.  Ett slags Tysklands Versailles alltså, och många av slotten är byggda för att imponera.  De största slotten och populäraste turistattraktionerna är Schloss Sanssouci och Neues Palais, med praktfulla inredningar och skådeplats för många viktiga händelser i den tyska historien.

Centrala Potsdam har många välbevarade 1700-talshus och pittoreska gator med små butiker och caféer.  På helgerna kan man gå på torgmarknad eller gå i antikaffärer.  Ett shoppingtips i Tyskland är förstås att de flesta vanliga affärer är stängda på söndagar, enligt lag, så söndagar ägnar man hellre åt sightseeing och museer.

Om man däremot är intresserad av att gå och bada kan man med fördel ta sig till Babelsbergparken, en annan av de kungliga parkerna, som förutom ett slott även innehåller ett utkikstorn, restauranger och en på sommaren populär badplats.  I närheten finns stadsdelen Klein Glienicke, en villaförort till Potsdam som tillföll DDR och blev omringad på tre sidor av Berlinmuren.  Här finns utställningar om livet som det tedde sig för Glienickebor på båda sidor om muren under delningen.  Vid floden finns även den berömda före detta gränsövergången Glienicker Brücke, där utbyten av tillfångatagna spioner skedde under det kalla kriget.

Slottet Cecilienhof i Potsdam är mest känt som slottet där Stalin, Churchill och Truman delade upp Tyskland och Europa mellan sig under Potsdamkonferensen 1945, och var även platsen för besluten som föregick bombningarna av Hiroshima och Nagasaki.  Här finns idag ett museum, ett lyxhotell och ett bryggeri med servering.

Potsdam är sedan länge ett viktigt centrum för den europeiska filmindustrin och många internationella storframgångar är helt eller delvis inspelade i studiorna i Babelsberg.  För den filmintresserade finns både ett filmmuseum i Potsdams centrum och en temanöjespark vid filmstudiorna.

Oranienburg är en stad med ungefär 40 000 invånare som ligger norr om Berlin, vid ändhållplatsen för pendeltågen.  Oranienburg är ökänt för de två koncentrationsläger (Oranienburg och Sachsenhausen) som låg här under nazisttiden.  Idag kan man ana att staden till det yttersta anstränger sig för att kunna visa upp en mer positiv sida för turister, och man har satsat mycket på att snygga upp stadens centrum och slottet med den närbelägna parken.  Slottets guide var för övrigt mycket bra när jag var där, dock är det betydligt sämre med information på engelska så goda kunskaper i tyska är nödvändiga.

Koncentrationslägret Sachsenhausen är idag ett stort museum och har en mycket utförlig utställning om lägret, fångarna och om hur lägret präglade staden under kriget.  En mycket stark upplevelse, naturligtvis, och museet är mycket genomarbetat och bra skyltat på både engelska och tyska.  Mitt tips är att ta sig dit mitt på dagen när det är bra väder eftersom många av utställningarna är utomhus och bara kan ses i dagsljus.   Bussarna till och från stationen går inte så ofta men man kan gå från stationen i Oranienburg och följa skyltarna.

Köpenick är en gammal medeltida småstad utanför Berlin som vuxit ihop med staden och numera är en förort.  Här finns förstås ett gammalt kungligt slott (där Gustav II Adolf bott) och en vacker småstadsmiljö intill floden Spree, som dominerar stadsbilden med mycket småbåtar och gamla fiskarhus.  Köpenick är känt för uttrycket köpenickiad, som syftar på begreppet att utge sig för att vara en militär officer och ge order enbart i bedrägerisyfte – detta efter en historia med en skojare som i början av 1900-talet klädde ut sig till preussisk kapten och fick borgmästaren i Köpenick arresterad samt stadskassan konfiskerad!  Detta är en komisk och populär historia bland antimilitarister i Tyskland fortfarande, och har givit upphov till många pjäser och filmer.  Slutligen har Berlins näst bästa fotbollslag (efter Hertha BSC) sin hemmaarena här, FC Union, känt som det ”alternativa” fotbollslaget i DDR.

I Berlins innerstad försvinner spåren av Berlinmuren i rask takt, men utanför staden, omkring de tidigare förorterna till Västberlin, finns fortfarande landskapet med det övergivna ingenmanslandet vid muren kvar, även om muren själv och de flesta anläggningarna rivits.  Om man har tillgång till cykel kan man cykla på  Berliner Mauerweg runt hela tidigare Västberlin, genom det gränsområde där muren tidigare gick.  Cyklar man hela sträckan runt är det 160 km, så om man inte vill göra det, eller om man hellre går, kan man ta pendeltåget, med eller utan cykel, till stadsgränsen och nöja sig med en delsträcka.

Om man vill ta sig ut från Berlin med kollektivtrafiken till något av de nämnda ställena utanför stan kan det vara bra att känna till att man behöver veta vilken zon (A, B, eller C) som målet ligger i för att man ska köpa rätt biljett.  Har du ett kort som bara gäller inne i Berlin kan du behöva en tilläggsbiljett utanför stadsgränsen.  Tidtabeller finns på bvg.de.  I allmänhet tar det omkring 40-50 minuter att åka från Berlins centrum ut till de intilliggande städerna Oranienburg och Potsdam med kollektivtrafiken.

 

Written by ochannorstades

24 november, 2011 at 11:03

%d bloggare gillar detta: