Tyskland, fotboll, tropiska frukter och tropikvärme

Det är dagen efter att det tyska VM-äventyret avslutats med en 3-2-seger mot Uruguay och en hedrande tredjeplats.  I Tyskland gratulerar tidningarna förbundslandslaget till ”Die Goldene Ananas”, den gyllene ananasen, som begrepp för ett ”pris utan pokal” som inte spelar någon roll för utgången av huvudtävlingen och som tilldelas någon som inte längre tävlar om segern.  Tredjeplatsen i en fotbollsturnering är ett typiskt exempel. Även om slutomdömena om Jogi Löws Bundesmannschaft, med Thomas Müller som skyttekung och tidningarnas och nationens nya favorit, överlag är positiva, går det inte att ta miste på besvikelsen i luften – Tysklands självförtroende efter de inledande segrarna var stort och pokalen inom räckhåll.

Gatubild efter Tysklands seger över Argentina.

Till skillnad från den totala euforin som präglade landet efter utklassningen av Argentina i VM-kvartsfinalen, här i Berlin med spontana gatufester och firande som pågick hela kvällen, var firandet efter tredjeprismatchen ganska återhållsamt.  Efter förlusten i semifinalen mot Spanien valde man att ställa in lagets planerade hyllningsresa till Berlin. Någon enstaka glatt tutande bil körde förbi på gatan på väg hem från avslutningsfesten i Tiergarten.

Vuvuzelor är inte tillåtna på festområdet i Tiergarten.

Fotbolls-VM har annars haft karaktären av stor folkfest här, och allting har handlat om VM.  I Tiergarten har hundratusentals människor sett fotbollen tillsammans och liknande arrangemang har hållits i alla större städer i hela Tyskland.  Arbetsplatserna skickar ut direktiv för hur man ska söka VM-ledigt under ordinarie arbetstid på ett korrekt sätt.  Alla varor och tjänster, oavsett om det är TV-apparater, frisörklippning, restaurangbesök eller livsmedel det handlar om, har sålts med VM-erbjudanden.  Varenda kiosk har sålt vuvuzelor, flaggor att montera på bilen och sminklådor med gult, rött och svart, flaggans färger.  Tyska laget har annars svart och vitt som sina huvudsakliga matchfärger, beroende på att dessa är fotbollsförbundets traditionella färger, med samma färger som Tysklands flagga under kejsardömet.

Nationalism är som alltid ett minerat ämne i Tyskland.  De flesta svenskar är väl bekanta med debatten kring flaggans användande som symbol och kopplingarna till negativa fenomen såsom främlingsfientlighet, chauvinism och högerextremism, och denna debatt är ännu mer livaktig i Tyskland, där alla sådana symboler från den nationalsocialistiska eran är helt förbjudna i grundlagen.  Det finns en tendens att hellre lyfta fram lokalpatriotismen, kvarteret, hembygden och delstaten, snarare än att ställa sig och hylla den tyska nationen, som också bara är lite över ett sekel gammal.  Därmed inte sagt att man inte är stolt över att vara tysk, det är bara det att det tar sig andra uttryck än nationalsångssjungande.  När människor från andra delar av EU skämtar om tyskarna som ett ganska fyrkantigt, humorlöst men öldrickande folk, är det ganska typiskt att man i den tyska offentligheten upphöjer effektiviteten, den strikta jobbkulturen men den betydligt hjärtligare stämningen och manliga gemenskapen kring after-work-ölen till nationella dygder.  Så också när det gäller fotbollslaget, och det är inte förvånande att media i så hög utsträckning poängterade den effektiva laginsatsen och det effektiva ledarskapet efter promenadsegern över Diego Maradonas argentinska landslag.  Samt skrev om hur spelarna firade med en öl eller två efter matchen (men inte champagne).

Störst fasadflagga vinner.

I samband med förra VM 2006, som anordnades i Tyskland, nådde flaggviftandet en för Tyskland ganska otypisk nivå, och det är som att alla hämningar för nationalistisk yra släpper just i samband med fotbollen.  På varenda husfasad ser man flaggor hänga och alla bilar har två små tyska flaggor monterade på bakrutorna.  Att flagga är annars ovanligt, och ses som lite suspekt och smaklöst till vardags, något som din extremt kortsnaggade granne eller koloniföreningens lokalpatriot kanske skulle göra men knappast den självutnämnda så kallade bildade medelklassen.  Redan efter semifinalförlusten avtog antalet flaggor på fasaderna märkbart, och det är inte utan att man undrar hur lång tid efter VM som det skulle kunna anses socialt accepterat att flagga utan att dra på sig konstiga blickar från grannarna.  Tidningarna skrev i början av VM om hur vänsterextrema ska ha trakasserat och hånat flaggviftande fotbollsfans i en invandrartät förort, och fotbollen blir som så ofta en symbol för politik.  Varför skulle annars  förbundskansler Merkel mitt under pågående regeringskris och intensiva sparförhandlingar flyga trettio timmar tur och retur till Sydafrika för att ses heja på fotbollslandslaget under en match?

Detta med fotboll och politik har äldre rötter än VM 2006. Redan Helmut Kohl gjorde en berömd intervju i VM-studion i samband med västtyska VM-segern 1990, som tydligen ska ha andats mer påtvingad folklighet än något äkta fotbollsintresse.  Sedan dess förväntas kanslern följa det tyska lagets förehavanden med stort intresse, spelat eller äkta.

Annars är ämnet för dagen vädret – idag är det värmerekord i Berlin, 38 grader i skuggan och varmaste dagen på över 50 år.

Apelsinträd i Charlottenburgs slottspark.